Roland Pljesovszki

Tamás Kiss
augusti 16, 2016

Efter ett par hundra kilometer i mina innesulor kan jag påstå med säkerhet att de har fungerat väldigt bra för mig. I början av tillvänjningstiden hade jag i dem bara ett par minuter och senare promenerade jag med dem ute på gatan. När jag kunde promenera utan att känna någonting under sulorna i ungefär 30 – 40 minuter började jag springa lite. I början var det mycket konstigt, det kändes som om mina skors framdelar hade förlängts och det hade funnits mer rum i dem. Skälen till det var att vi hade lyftat mitt fotvalv. Några träningar senare och efter många kilometer bads jag att testa Podiart innesulorna på riktigt på Ultrabalatontävlingen. Vi täckte avståndet med två par så ett par fick uppskattningsvis 55 km. Under ett dygn användes de två paren på ungefär 110 km. Jag hade ingen smärta i sulorna och fötterna av att ha täckt avståndet alltså innesulorna klarade provet fint. Jag har sprungit mycket med inläggen under den tid som har gått sedan dess och enligt mina erfarenheter tröttnar mina vader mindre av en lång löpning om jag har dem under mina sulor.

Jag använder två par inlägg som jag turar om. Ett av dem är helt korrigerande och det andra paret är lyftande innesulor, speciellt för löpare. Jag började använda dessa först:

  • de var konstiga i början på grund av att tårna fick mer „rum”
  • jag vande mig vid dem snabbt, de skadade inte fötterna
  • mina fötter böjer inte utåt
  • de är mycket bekväma

Det andra paret lyfter på fotvalvet tvärgående. Dessa började jag använda lite senare men efter att ha använt de andra innesulorna var tillvänjningstiden mycket kortare.

  • de är mycket bekväma
  • fotisättningen på marken är mycket mjukare
  • jag startar på ett helt annat sätt